Boken; Barrabas av Pär Lagerkvist
[ Artikel daterad: 8/13/2004 | Senast uppdaterad: 8/13/2004 ]

Anders har hatt en årelang relasjon til den svenske forfatteren Pär Lagerkvist. Lagerkvist bøker finner du i tredje reol, tredje hylle, i den første stuen før det stora bordet.

Hjemme i bokhyllen fant jeg en bok av Pär Lagerkvist. Barrabas het den og jeg kunne ikke legge den fra meg. Den sommeren hadde vi vært på bygdekino på Vika, hjemme i Vestbygda. Jeg forstod ikke alt, men jeg forstod mer av Barrabas enn jeg forsto Charlton Heston og Ben Hur. Bygdekinoen på Vika viste ikke Anthony Quinn.

Et par år senere gikk jeg i 8-klasse på Lynghaug Ungdomskole i Fyllingen og Bergen. Vi hadde fått i oppgave å skrive om en bok som hadde gjort inntrykk på oss. Jeg valgte å skrive om Barrabas og hvor vanskelig det er å Tro. Stor var skuffelsen da stilen tilbake med karakter Lite Godt. Læreren tok det for gitt at den fotballfrelste gutten måtte ha kopiert det hele. Far brydde seg lite om behandlingen vi fikk på skolen. Kom vi hjem og klaget på lærere, godtok han klagen, men svarte nesten alltid at; - Slik mennesker vil du treffe resten av livet, lær deg bare å håndtere dem! Denne gangen ble det annet. Militært masjerte han til sin mørkegrønne 1300-Ford Cortina, 1966-model og kjørte til skolen. Vi fikk ny norsklærer uken etter.

På Ski Gymnas laget jeg en multimedia-presentasjon av Pär Lagerkvist som hovedoppgave i norsk. Dette var Pre-PC, så det ble med kassettbånd, musikk, opplesninger og lysbilder fra Ski Fotoklubb. Aftensol og morgenrød. Min bror Carsten har en fin R og leste like drømmende fint som Pär selv i opptak. Musikken var hollandske Trace, Moody Blues, Ketil Bjørnstad, Brückner og JS Bach.  Jeg vet ennå ikke noen som har satt musikk til Pär Lagerkvist?

Ja, bortsett fra Carsten;

Det kom ett brev om sommarsäd

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev ifrån min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg og blomstersäng,

och Han som över allting rår

från år til år.

Där låg i solen gård vid gård

inunder Herrens trygga vård,

och klara klockor ringde fred

til jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång

och av lavendel, aftonsång,

och söndagsfriden då hon skrev

till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

(Från Den Lyckliges Väg, Stockholm 1921)

Da jeg mot slutten av -90-tallet var så heldig å treffe den vakre, svenske håndballstjernen - og siviløkonomen - Helena Tybrand, ble jeg overrasket da den første gaven hun fikk var Pär Lagerkvists Den Lyckliges Väg. Følelsene må ha vært mer alvorlig enn jeg da trodde. Selvfølgelig bør man gifte seg med hun som man styrter ut for å kjøpe Lagerkvist i orginalutgave til. Men ville hun? Etter to forsøk ble det endelig Ja. I bryllupet sang Espen Kvalheim vakkert, og brudgommen leste fra Den Lyckliges Väg:

Som ett blommande mandelträd

Är hon som jag har kär

Sjung du vind, sjung sakta för mig

Om hur ljuvlig hon är

Som ett blommande mandelträd,

Så säd, så ljus och skär.

Bara du, ömmaste morgonvind,

Vet hur ljuvlig hon är.

En kveld satt jeg her på Vita Älgen og tittet i Lagerkvist-bøkene. Da kom jeg til å lese åpningen av  Lagerkvists selvbiografiske oppvekstroman og som er så skjør vakker. Visst åpner boken med en hyllest til Järnvägsrestaurangen, og visst heter hovedpersonen i boken Anders. Les du bare selv fra romanen Gäst Hos Verkligheten.

Anders Neraal

Åmotfors, August 2004